Internationell privaträtt

Vad innebär internationell privaträtt? 

Den internationella privaträtten är hanterar tvister med internationell anknytning och som därmed sträcker sig över länders gränser. Ett exempel på internationell anknytning är att två avtalsparter är bosatta i olika länder. Rättsområdet reglerar huvudsakligen tre frågor och dessa är:

• Frågan om vilken domstol som är behörig att ta upp frågan som det tvistas om (jurisdiktion),
• Frågan om vilket lands lag som ska gälla (lagvalsregler) och
• Frågan om en dom som har fastställts i ett land ska kunna erkännas och verkställas i ett annat land (verkställighet). Ett exempel är när en utländsk dom eller beslut, beträffande ingående av äktenskap, kan erkännas och verkställas i Sverige.

Varje enskild stat reglerar frågorna i sin nationella lagtext, men det finns konventioner och internationella överenskommelser som harmoniserar staters lagstiftning så att dessa inte står i konflikt.

Våra advokater och jurister kan hjälpa er med internationella privaträttsliga frågor som:

• Tillämplig lag
• Avtal om lagval (prorogationsavtal)
• Verkställighet av domar
• Internationella boutredningar och bodelningar
• Internationella köpeavtal

Svensk internationell privaträtt

Svensk internationell privaträtt regleras numera till stora delar genom EU-lagstiftning.

Vid lagvalskonflikter regleras tillämplig lag för avtalsförpliktelser av en EU-förordning, den s.k. Rom I-förordningen. Förordningen utgör lag i Sverige och tillämpas för att avgöra vilket lands lag som är tillämplig vid avtalsförpliktelser med internationella anknytningar, i de fall parterna inte har avtalat om annat. Avtalsförpliktelsen kan exempelvis röra köp av varor eller tjänster. Från regelverket undantas bland annat förpliktelser som har sin grund i familjeförhållanden och förpliktelser som grundas i makars förmögenhetsförhållanden.

Rom II-förordningen reglerar, vid lagvalskonflikt, tillämplig lag för andra typer av privaträttsliga förpliktelser. Förordningen gäller för utomobligatoriska förpliktelser, till exempel skadestånd. Huvudregeln är att lagen i det land där skadan uppkom tillämpas, oavsett i vilket land den skadevållande händelsen inträffade. Däremot gäller att om både den person vars ansvar görs gällande och den som lidit av skadan har sin vanliga vistelseort i samma land vid tidpunkten då skadan uppkommer, ska lagen i det landet tillämpas.

Bryssel I-förordningen reglerar frågan om vilken domstol som har behörighet att avgöra en tvist, inom EU. Förordningen reglerar även erkännande och verkställande av privaträttsliga domar. De flesta privaträttsliga tvisterna regleras av denna förordning, men ett antal är exkluderade från förordningens tillämpning. Exempelvis gäller inte Bryssel I-förordningen för fysiska personers rättsliga status, makars förmögenhetsförhållanden, skiljeförfaranden, testamenten och arv. Den domstol där talan ska eller kan väckas, kallas för ”rätt forum” och utgör den behöriga domstolen. Huvudregeln inom den internationella privaträtten är att talan ska väckas vid domstol i det medlemsland där svaranden bor, till detta finns dock flera undantag.

Bryssel II-förordningen reglerar domstolars behörighet samt erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, inom EU. Med frågor om föräldraansvar menas frågor om vårdnad, boende, umgänge eller en tillfällig placering av barnet utanför det egna hemmet samt frågor om bortförande av barn.

På en global nivå regleras erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens område genom 2019 års Haagkonvention om erkännande och verkställighet av utländska domar på privaträttens område. Syftet med denna konvention är att främja tillgång till rättslig prövning för alla, vid gränsöverskridande handel och investeringar. Genom konventionen ska medborgare och företag i EU kunna få domar avkunnade av domstol i EU erkända samt verkställda i länder utanför EU som är parter till konventionen. En del frågor är exkluderade från konventionens tillämpningsområde såsom exempelvis skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor. Även familjerättsliga frågor är exkluderade från konventionens tillämpningsområde.